De Glömda Barnen

Anteckningar från ett föredrag i Köping den 19 februari 2007, anordnat av SLN, NBV och kommunen.

Medverkande var Elisabeth Hagborg och Gregor Walve.
EH har kontakt med forskning på området. Hon tillhörde pionjärerna, när Ersta sjukhus 1989 startade en av landets första samtalsgrupper för barn till missbrukare.
GW kommer från ”Hela människan”.

GW berättade om en klasskamrat i åk 6, Ann-Marie, som ofta var borta från skolan på måndagar. Varför just måndagar? Det visade sig senare att det festades i familjen på helgerna, och Ann-Marie blev uppriven, kunde inte sova och var följaktligen för trött på måndagarna för att gå till skolan.
GW minns också Cliff, som inte gick att ha i vanliga rum. Han var mycket ilsken och blev lugn endast, när han fick en gitarr i handen. Långt senare träffade GW en god vän från en folkhögskola, som hade inrättat en musiklinje. ”Hur går det då”, frågade GW. ”Jo, det går alldeles utmärkt tack vare en gitarrlärare som heter Cliff”, svarade han.

Hur stor är då gruppen ”De glömda barnen”, hur kan vi räkna fram ett rimligt antal? Vi kan göra på följande sätt: summera alla grupper, som på något sätt påverkas. Den allra största gruppen kommer från hem med alkoholmissbruk; 10 till 15 % enligt en undersökning från 94/95. Eftersom den genomsnittliga alkoholkonsumtionen har gått upp sedan dess, får man anta att procentsatsen nu är ännu högre.
Vi kan lägga till ytterligare grupper.
o Pga sexuella övergrepp ca 5 %.
o Enligt en undersökning i Danmark 7-8 % pga psykisk sjukdom i familjen
o Intellektuella begränsningar motsvarar 1 % av befolkningen.
o Därtill kommer fysisk sjukdom – föräldrar som vill ta hand om sina barn men inte orkar.

På frågan från GW om vilka ytterligare faktorer man kan tänka sig leder till ”glömda barn” svarar publiken:
o Föräldrar i fängelse
o Skilsmässa
o Arbete – föräldrar skänker mer uppmärksamhet åt arbetet än åt barnen.
o Syskon med speciella vårdbehov – leder till att de friska barnen får mindre uppmärksamhet.
o Arbetslöshet – med fattigdom som konsekvens

Eftersom flera av de uppräknade faktorerna ofta sammanfaller hos samma individ, kan vi anta att den sammanlagda procentsatsen uppgår till uppskattningsvis 20 %.
Om man använder denna kunskap på exempelvis Köping med en befolkning på 25 000, där omkring 20 % av befolkningen är mellan 0 till 18 år, dvs. som räknas som barn, innebär det att det i Köping finns 5000 barn, och således kan man anta att det i kommunen finns 1000 glömda barn.

EH anser det viktigt att träffa förskollärare, som enligt henne utbildar små demokrater och som är vettiga vuxna som lär barn attityder, hur man uppför sig och umgås med andra, hur det är att vara flicka eller pojke i ett samhälle. Förskollärarna visar sångens betydelse för utvecklingen och matens betydelse för hälsan. Det är viktigt att komma ihåg att de är i hälsobranschen.

EH har inte haft stödgrupper i förskolan för små barn och undrar om det går att ha det i den åldern. Det kan bli svårt med kommunikationen. Kunskap kan hämtas från tre håll:
o Forskning som stöder verksamheten i förskolorna
o Praktisk erfarenhet
o Andras berättelser

Några exempel: Från en forskare i Toronto som berättar att alla som kom för att tala om sina alkoholproblem aldrig sa någonting om familjen.
Berättelser i skönlitteraturen: ”Svinalängorna”

Hur arbetet i stödgrupper går till.
Det första som görs är att sätta upp regler. Barnen kommer själva med förslag.
o Flickorna: ingen får bitas och rivas
o Pojkarna: ingen får slåss
o Alla: Man får inte skratta åt varandra. (Utom när alla kan skratta åt något roligt, som inte berör ett enskilt barn.)

I grupperna tas anmälningsskyldigheten upp. Man får gärna fråga någon inom socialtjänsten om råd.

Barns kommentar i stödgruppen: Vad skönt att vuxna kan prata om alkoholmissbruk.
Vi måste prata, annars fortsätter barn att förbli glömda.
En bok, skriven om barns berättelser: Alkohol – Alkovråål av E. Hagborg (1999, Alfabeta)
Berättelsen om Linus är ett exempel ur boken. Linus skulle på klassfest och bad sin mamma att tvätta hans snyggaste skjorta. Men mamman drack och glömde sitt löfte. När det var dags, låg skjortan kvar i tvättkorgen. Linus kände sig sviken men tog på sig något annat och kom iväg i alla fall.

Hur många personer känner till Linus från olika sammanhang och vet något om honom?

MVC och BVC = 5
Dagis = 10
Skolan = 20
Hobby = 40
Grannar = 20
Släkt = 15
Vänner och bekanta= 10

125 personer har han träffat. Pratar man här om Linus? Ja man skvallrar, man ringer till varandra, men man ringer inte till Linus mamma. I bästa fall pratar någon med Linus.
Förskollärare är i branschen för tidig upptäckt!

Bok: ”Att växa mot alla odds” – om barn följda i 30 år, med intervjuer och hälsostudier. Man har identifierat tre riskgrupper:
o Lågrisk – i gruppen gick det bra för alla
o Mellanrisk – i gruppen gick det bra för alla
o Högrisk – i gruppen gick det bra för två tredjedelar

Anledningen till att det gick så bra för de flesta: Det fanns en annan, vettig vuxen i närheten som stödde barnet. Den resterande tredjedelen ur högriskgruppen hade i 11-års åldern ännu inte någon läsförståelse eller skrivfärdighet.

Lästips: Aaron Antonovsky – Hälsans Mysterium (2000, Natur och Kultur)

Exempel: Barn med leukemi – vuxna vågar inta tala om det. Barn synsätt: ”Jag är inte sjuk –jag har en sjukdom.” Det är det kognitiva sättet att förhålla sig till sin situation. ”Jag är glad att min mamma är alkoholist, för annars hade jag inte lärt mig allt det här nyttiga.”

Den egna kraften i förhållande till kroppen, viljan, förståndet, känslor, familjen och övrigt nätverk

Exempel: Som barn – Jag vill bli politiker -. Som vuxen idag är personen folkhälsosamordnare.

Stödgrupper organiseras av Socialtjänsten.

På vilka olika sätt reagerar barn. En del blir inbundna och andra aggressiva. Följande överlevnadsstrategier avtecknar sig:
1. Hjälten – kompetenta, kapabla
2. Clownen – leker med föreställning
3. Det tysta barnet – tar på sig skulden
4. Rebellen – vreden styr (oftast) honom/henne

Den första gruppen behöver lära sig ta hand om sig själv också.
Den andra gruppen behöver lära sig ta sig själv på allvar.
Den tredje gruppen behöver lära sig att ta för sig, göra sig hörd.
Den fjärde gruppen behöver lära sig kanalisera sin vrede på något positivt.

Studielitteratur: Hansen ”Barn i familjer med missbrukarproblem” beskriver naturliga reaktioner. Barn är trötta, är motoriskt oroliga, är känslomässigt labila.

Lärare och mammor konstaterar: Barn kissar på sig, leker på flera plan, sover dåligt, har mardrömmar och har klumpar i magen och halsen.

Barns beskrivning av drickande föräldrar: Dom blir snurriga och gungar omkring.

Hur viktigt det är med känslomässig kontakt visar nyfödda. De kommunicerar med personer som kommer i deras närhet, de har behov av det. Studier från barnhem visar att barn som sov närmare den skötande personalen klarade sig bättre, för de fick då och då ett leende mm. Fullkomlig avsaknad av kontakt leder till döden trots övrig omvårdnad.

I missbrukarfamiljer minskar den känslomässiga kontakten. När alkoholen åker in, åker vettet ut. Barnen måste gissa sig till vad som är normalt och får svårt för nära relationer. Överdrivet ansvarstagande eller ansvarslöshet blir ofta följden. De försvarar ofta sina föräldrar – de blir missbrukets indirekta möjliggörare. Brist på kunskap kan leda till fördomar.

Liten övning: ”Min stödjande hand” för tröst, stöd och uppmuntran. Man ritar upp sin hand och skriver in i varje finger en person, som man känner förtroende för och tror kan hjälpa. Vuxna går till andra vuxna för att få tröst och uppmuntran. Gör övningen med barn! Uppmuntra till att föra samtal med sig själv. (Någon uppgav en kompis mamma som stödjande person.)

Gör en lista på dagens höjdpunkter respektive bottennapp!
Om man blir vald själv som ”förtroendeperson”, hur gör vi då? Tala om känslor! Alla känslor är OK. Barn tror att känslor som arg, ledsen ska tryckas undan.
Barns bedömning av dåligheter: ”värst var att ljuga.”

Vad använder vi förståndet till? Vi fattar beslut. Och viljan – vi bestämmer oss, sätter gränser.

Barn i grupp i Tierp: Använder sin egen kraft för att lära sig psykologiskt försvar.
Finns den perfekta familjen? Barn: Det finns OK-familjer och det finns skit-familjer. Om barn inte får prata om problem i barndomen, samlas de till stora problem i vuxen ålder. Vad finns det för beredskap att ta upp eventuella problem med barn?

Vilka egenskaper ska en stödjande person ha?
o Lyssnande – ha tid
o Förtroendeingivande – kunna lita på
o Engagerad
o Respektfull
o Empati
o Pålitlig
o Kunnig
o Trygghet
o Snäll
o Tillitsfull
o Ansvarsfull
o Rådgivande

I grunden är det egenskaper som barnen behöver men saknar i sina familjer. Allt detta är en bristvara i missbrukarfamiljer.

GW berättar om en ung människa som var nära självmord:
Fattar du att jag träffat en som såg mig, så att jag kunde leva vidare till nästa dag.
En annan tänkte på en stödjande person och sa – jo, det är min fröken -. Kommentar: Ni betyder säkert mer är ni tror. Ge dem en känsla av att ni tror på dem och gillar dem som de är. Barn testar vuxna ideligen: Står du på min sida? Det gäller att vara förtroendeingivande.

En sund självkänsla handlar om att kunna handskas med otillräcklighet, oförmåga eller skuld. En vettig vuxen har koll på sig själv – sina fördelar och svagheter.

Vad driver dig att engagera dig? Var får du energi ifrån? Vi har både själviska och osjälviska motiv. Om man bara tänker på andra, blir man lätt utbränd. Balans är bra. Fundera över varför jag gör som jag gör!

Kursen ”Vara Vettig Vuxen” har följande innehåll:
1. Att leva i missbruk
2. Kunskap i drogberoende
3. Barns utveckling
a. Vilka är deras behov?
b. Hur utvecklas ett glömt barn? Det som sticker ut, kan signalera att något är snett i hemförhållanden. Även det som är perfekt, kan vara ett tecken. (Andra ytterligheten)

4. Hur kan vi stödja?
5. Vuxnas mandat
6. Socialtjänstlagen – sekretess och anmälningsplikt.

Rapport från USA: 186 personer med dåliga hemförhållanden kontaktades 25 år senare. Det hade gått bra för dem. På frågan till deras lärare blev svaret: ”Jag bara älskade dem!”

Anteckningar: Friedrich Weigel